I går kväll var jag på en mycket gripande föreläsning om en av historiens mest kända fotografier som föreställer nio åriga Kim Phuc som naken springer, skrikande av smärta och fasa, efter att ha blivit bombad med Napalm. Fotografiet togs i Vietnam den 8 juni 1972.
Kim Phuc berättade sin dramatiska historia om hur hon mirakulöst räddas av fotografen som tog bilden. Efter åratal av operationer och outsäglig smärta träffade hon dom som fällde bomberna för att förlåta. Vid en ceremoni i Washington för Vietnamveteraner håller hon ett tal om att förlåta och då finns mannen som koordinerade fällningen av dom fyra napalmbomberna över hennes by där. Det som sen händer är att dom träffas och ironiskt nog så är dom bästa vänner idag. Det ruggiga och mycket verkliga är att jag kommer ihåg bilden från när jag själv va liten, hon är bara ett år äldre än jag själv.
Kan bara säga att för mig va det en mycket stark och känslosam berättelse som manar till eftertanke om hur bra vi har det och vad som händer utanför vår ankdamm här hemma.
Denna oerhört starka människa jobbar idag med att hjälp barn i världen som blivit utsatta av krig och elände www.kimfoundation.com och hon slutar hela föreläsningen med att säga:
”When you see this picture, do not see that she screams of pain and sorrow, but she screams for peace”
Inlägg
